Denna samling noveller består av samhällsnära berättande från skilda miljöer, dess dramatik och problematik. Samtidigt rör sig på en annan nivå en underliggande berättelse. En tidsskildring om ett söndervittrande industrisamhälle där orosmolnen hopar sig då det inte längre är i takt med utvecklingen. Det är en berättelse som börjar en fridfull dag på stranden med ett annalkande mysterium och slutar i stormens öga i novellen “Fyrtornet”. Ett nytt samhälle, det digitala, visar sig på andra sidan. Som i alla tider när dylika omvandlingar har skett har motorerna varit en kombination av nya teknologier och människor som har visat vägen. Det är de som är gränsfararna. De som i humanistisk anda visar orättvisorna i det gamla och också fungerar som arkitekter för det nya, i stort och i smått.   

I mobergsk anda, men med nya perspektiv, får vi träffa Emmy som i unga år drabbades av en grov oförrätt och de normer som då rådde tvingade henne till lidande tystnad. Så en dag kommer hon tillbaks till där allt en gång började. Eller Zoe som trots unikt hög kompetens helt i enlighet med välfärdsstatens normer placeras att städa golv på deltid på grund av sitt ursprung, men bryter sig ur denna fångenskap. Eller den tidlösa kampen mellan humanism och religiösa dogmer där den senare allt för ofta utvecklas till ett monster. Eller hur män med makt, för det är oftast män, står maktlösa när förändringens vindar far, men de fortsätter ändå att slåss under blodstänk som Don Quijote mot väderkvarn efter väderkvarn. Detta är några av de perspektiv som gömmer sig i denna novellsamling.

Den börjar på stranden i en dag fylld med hopp och slutar i ett fyrtorn och ett nödvändigt uppbrott. Detta är noveller som vägleder till personlig utveckling.